Energimyndighetens plattform för inspiration, fördjupning och dialog

”Varför ignoreras kunskapen om klimatkrisen?”

Efter en sommar där klimatkrisens konsekvenser i form av torka, bränder och nödslakt fick fäste borde politiken kännetecknas av kraftfull handling. Frågan är dock om så blir fallet, historien visar att vi är bra på att ignorera kunskapen, skriver Martin Hultman.

Uppdaterad: 2018-08-23 Publicerad: 2018-08-23

Text: Martin Hultman Bild: Ulrika Ernström, Nicole S Glass/ Shutterstock

För över 50 år sedan uttalade sig de allra främsta företrädarna inom forskning och industri i Sverige i boken Sverige år 2000 – 24 svenska framtidsforskare om morgondagens samhälle. Professorerna, bankdirektörerna, överstelöjtnanterna, docenterna och generaldirektörerna uttryckte:

”Till följd av förbränningen av fossila bränslen ökar mängden koldioxid i atmosfären. […] Fortsätter luftförstöringen i allt snabbare tempo kan högst avsevärda klimatrubbningar ha inträffat redan år 2000.”

På 1980-talet var frågan central för politiker från alla läger. Den ansågs vara en utmaning mot vår gemensamma planet. Reagan och Thatcher kom 1988 överens med Gorbatjov om att det var nödvändigt att skapa en mellanstatlig vetenskaplig kommitté för att studera klimatfrågan – IPCC. Moderaternas Gunnar Hökmark skrev 1989 på DN Debatt: ”Internationell forskning och vetenskap säger oss att utsläppen av framför allt koldioxid kan ge en höjning av den globala medeltemperaturen på mellan 1,5 och 4,5 grader redan efter de närmaste 30-50 åren.”

Varför händer det så lite trots att kunskapen funnits så länge?

Klimatförnekelse kan delas upp i fyra delar: organiserad, partipolitisk, respons– och vardagsklimatförnekelse.

I Sverige utförs den organiserade klimatförnekelsen av bland andra Klimatsans och Stockholms Initiativet. Partipolitisk klimatförnekelse finns framför allt inom högernationella partier globalt och i Sverige. Responsförnekelse innebär till exempel riksdagens investeringsbidrag till en ny flygplats i Sälen på en kvarts miljard kronor, trots kunskapen om flygets utsläpp.

Genus-vetenskaplig forskning visar att den dominerande manliga normen är giftig för alla människor och planeten.

Men den form av klimatförnekelse som kanske är svårast att få syn på är vardagsförnekelse. Här handlar det om upphöjda vanor och värderingar (såsom flyg) som är invävda i vår kultur, vilket många åker med trots att de vet om att det förstör klimatet. Dessa former av klimatförnekelse samspelar i olika frågor och vid olika tidpunkter.

Vad måste ske för att klimatkunskapen ska tas på allvar?

Genusvetenskaplig forskning visar att den dominerande manliga normen är giftig för alla människor och planeten; den borde studeras och förändras. Investeringar borde klimatbedömmas inte minst när det gäller användningen av stål och betong vilket har stort klimatavtryck. Slutligen skulle mycket förändras om vi människor insåg hur mycket natur som finns i oss – i form av luft, vatten, bakterier med mera – och att vi utifrån ett sådant förhållningssätt lagstadgar Naturens rättigheter.

Om krönikor

Här möter ni personer från olika branscher och sektorer som kommenterar och lyfter fram viktiga frågor från energivärlden. Det är en mötesplats där vi vill uppmuntra till dialog och där åsikter kan brytas.