Inspiration, fördjupning och dialog från Energimyndigheten

”Vårt energisystem är som en atlantångare”

ENERGIMYNDIGHETEN 20 ÅR Sedan 1998 har Energimyndigheten haft uppdraget att ställa om energisystemet. Hur har det gått egentligen? Har vi ändrat riktning och vilka förskjutningar har skett? Vetenskapshistorikern Nina Wormbs ger ett personligt perspektiv på energiutvecklingen med anledning av att Energimyndigheten fyller 20 år.

Uppdaterad: 2018-09-03 Publicerad: 2018-09-03

Text: Nina Wormbs Bild: Energimyndigheten, Shutterstock/ balipadma

Vi befinner oss i skarven mellan augusti och september när detta publiceras. De sista skälvande sommardagarna närmar sig sitt slut. För den som har barn i skolan har årstiden kanske redan övergått i höst. Vad meteorologerna säger vet jag inte. Men jag vet att den vecka när sommaren svänger sig kring sin axel, den har passerat.

Hans Ruin skriver fint om detta i boken Rummet med de fyra fönstren från 1940:

Sommaren har en vecka, som liknar ingen annan. Det är veckan kring mitten av juli. Då svänger sig sommaren kring sin axel. Då ändrar sig på några dagar allt. Före den se vi ut längs en rad av dagar, som utan slut tyckas skjuta sig in bakom varandra, i ett oändligt långt perspektiv. Efter den ha vi bara en liten frist av dagar kvar. Det är en vecka, som tar ifrån oss mer än någon annan förmår ge.

Jag läste den här boken någon gång i min ungdom. Och just dessa inledande rader fastnade hos mig. Sedan dess ser jag varje sommar som ett före och ett efter denna vecka. Det är något särdeles med detta tidsperspektiv, något drabbande. Och ändå vet vi att det kommer en sommar till, om inte alltför länge.

Med tiden har jag emellertid börjat se på detta citat på ett annat sätt. Jag har börjat tänka mig själva livet som en sommar. Och så har jag undrat om livet också har en ”vecka kring mitten av juli” när livet svänger kring sin axel.

Är dessa tjugo år en lång sommar? Finns det en tid när verksamheten har svängt kring sin axel?

I dag är jag också intresserad av om det kanske är möjligt att föra över Ruins iakttagelse på ännu fler företeelser. Går det att tänka på myndigheter, deras uppdrag och verksamhet på samma sätt?

Jag har blivit ombedd att ge ett tjugoårigt perspektiv på utvecklingen inom energiområdet, från 1998 och framåt. Är dessa tjugo år en lång sommar? Finns det en tid när verksamheten har svängt kring sin axel?

Låt oss gå tillbaka till 1998. Det är ett märkligt anonymt år. Det börjar med en pensionsöverenskommelse mellan socialdemokraterna och de borgerliga som sedan beslutas av riksdagen i juni. Riksdagen beslutar också att Sverige ska anslutas till Schengenavtalet och godkänner Amsterdamfördraget om EU:s utrikespolitik.

På hösten är det val, ett val med det lägsta deltagandet på 40 år; 81,4 procent röstar. Socialdemokraterna gör ett dåligt val men behåller makten. Vänsterpartiet med Gudrun Schyman som partiledare går från 6,2 till 12 procent. Knappt 20 000, det vill inte ens en halv procent, röstar på Sverigedemokraterna. Diskoteksbranden i Göteborg tar över 60 unga människors liv. Frank Sinatra dör, liksom Stig Järrel, Per Anders Fogelström och Cilla Ingvar.

Orkanen Mitch härjar i Karibien och Centralamerika med tiotusentals dödsoffer som följd och miljontals hemlösa. Google grundas.

Vissa händelser sticker ut, som kärnkraftsfrågan. Regeringen beslutar i februari, med stöd i ”Lagen om kärnkraftens avveckling”, att stänga Barsebäck. Det sker emellertid inte som planerat på grund av överklagande till EG-kommissionen. Inte förrän i november 1999 stängdes Barsebäck 1.

Men även ett anonymt år händer något – Energimyndigheten bildas den 1 januari 1998. Myndigheten finns med i Dagens Nyheters första tidning på det nya året, det vill säga den 2 januari. I en stor intervju med generaldirektören Thomas Korsfeldt skisseras den nya myndighetens uppdrag och utmaningar. Under hösten hade ett flertal organisationer och kommuner gjort anspråk på myndigheten i brev till regeringen eller pressen; bland annat restes krav på att den skulle förläggas till Norrland. Men det blev Eskilstuna, där verksamheten inleddes den 15 september. Den personal som skulle överföras från NUTEK skulle kunna pendla förmånligt. Under vår och höst annonseras efter nya medarbetare.

Skälet att bilda en ny myndighet var en uppgörelse mellan S, V och C som kallas för Energiöverenskommelsen och som fattades av riksdagen den 10 juni 1997. En bakgrund var ett omfattande utredningsarbete som utfördes inom ramen för Energikommissionen vars slutbetänkande kom 1995 och hette Omställning av energisystemet.  Det blev också myndighetens övergripande uppdrag. Verksamhetens inriktning och omfattning utreddes vidare i särskild ordning under 1997.

Vad är då en omställning? Ordet ”omställning” är ett så kallat verbalsubstantiv av omställa. Artikeln i Svenska Akademins ordbok förklarar vad vi redan vet, nämligen att det rör sig om att ”anbringa (ngt) i annan riktning”. Man kan omställa en maskin från kärning till skumning, ett system till krigsproduktion, eller – som förr i världen – vända ett timglas uppochner. Det rör sig om ganska begränsade handlingar i tiden. Det är lätt att se när man är klar.

Artikeln i SAOB är skriven 1950 och behandlar över huvud taget inte energiomställningar. Det är inte så konstigt. När något visserligen ökar, som energiproduktion och konsumtion, men längs de linjer som redan finns, då talar vi inte om omställning, för vi ändrar inte riktning. Men på 1990-talet är detta ord i frekvent bruk. I den proposition som följer på betänkandet från Energikommissionen 1995 finns ordet omställning fler än 50 gånger.

Så hur ser då den omställning ut som Energimyndigheten haft till uppdrag i tjugo år? Vad har egentligen hänt sedan 1998? Ändrade vi riktning? Väldigt mycket finns redan i de dokument som formulerades då, för tjugo år sedan, tjugofem år sedan, kanske ännu längre. Men det finns förskjutningar. Det finns flera exempel. Låt mig ta tre.

Det förnybara
Redan på 1970-talet var frågan om alternativa energikällor stor och omfattande. Föregångarna till Energimyndigheten ägnade tid och kraft och pengar åt att utveckla och stimulera ny och hållbar energiteknik. Ett av de tidigaste yttranden som finns på myndighetens hemsida är ställt till Miljööverdomstolen och behandlade förutsättningarna för vindkraft med anledning av ett utvecklingsprojekt för havsbaserad vindkraft, nämligen Utgrunden AB.  Yttrandet som är författat i juni 1999 är glasklart: detta bör stödjas och det finns starka skäl. Det är en verklighetsbeskrivning i blixtbelysning; vetenskap, nationella politiska riktlinjer och internationella överenskommelser backar upp argumentet att det är samhällsekonomiskt lönsamt. 2016 var 10 procent av elproduktionen vindkraft. Detta är en förskjutning.

Klimatet
FNs klimatpanel IPCC grundades 1988 efter att man redan i många år inom vetenskapssamhället varit bekymrad över den ökande mängden koldioxid i atmosfären. Klimat fanns också med i betänkandet från Energikommissionen 1995. Och klimatfrågan fanns i regleringsbrevet där det stod att myndigheten skulle arbeta i enlighet med FN:s klimatkonvention från 1992 och för att begränsa mängden koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären. Men det hade en ganska liten och undanskymd roll. Efter 2007 fick klimatet ett större utrymme i det allmänna medvetandet. Och under senare år har det löpt som en röd tråd genom scenariearbeten och styrdokument. Detta är en förskjutning.

Marknaden
Marknadsperspektivet var också närvarande från första början i en av alla de sektorer som skulle liberaliseras. Myndigheten skulle utöva tillsyn över nät och priser och särskilt fokus sattes på information till konsumenter så att de skulle kunna jämföra. (2008 övertogs denna marknadsövervakning av Energimarknadsinspektionen.) Ideologin här var klar och det rådde politisk konsensus om elavregleringen. Men konsekvenserna var inte lika tydliga. När affärsdrivande verk blev vinstdrivande företag inträdde en ny logik som innebar att Vattenfall kunde växa trots att den inhemska elanvändningen avtog. Ännu viktigare var hur den nordiska och sedan europeiska elmarknaden innebar att Sverige verkligen blev beroende av andra. Det nuförtiden låga elpriset får verkliga effekter på den elproduktion som är dyr. Att därtill kräva att kärnkraften ska bära sina egna kostnader, som är grundläggande i ett marknadssystem, ändrar spelplanen. Detta är en förskjutning.

Om vi tittar på de tårtdiagram som visar hur sammansättningen av energikakan ser ut, tillförsel och användning, så har dessa tårtbitar alltså förändrat sig en del på tjugo år. Det är mer vind och mindre kärnkraft. Mer biobränsle och mindre olja. Det går åt rätt håll. Men för den otålige känns kanske hastigheten lite för låg. Läser man om energiöverenskommelsen från 1997 klingar allt så välbekant och vackert. Och nu står vi ändå här, med ljudet av sommarens utryckningsfordon fortfarande sjungande i öronen.

När omställningen är över kommer vi känna att vi verkligen fått vår framtid åter.

Men att det går långsamt att ändra är inte skäl att låta bli. Vårt energisystem verkar vara som en stor atlantångare, det tar tid att ändra riktning.

Sommaren är inte över. Trots alla dessa heta dagar, denna rekordsommar i ordets verkliga mening, så är den ändå inte slut. Veckan i juli har ännu inte passerat för Energimyndigheten. Att vända ett timglas går på ett kick, men vi är långt ifrån klara med vår energiomställning. Tvärtom. Vi har en lång rad av dagar kvar innan vi är framme vid veckan i juli, när sommaren svänger sig kring sin axel. Och tvärtemot Hans Ruins påstående att det är den vecka ”som tar ifrån oss mer än någon annan förmår ge”, så kommer vi att känna det motsatta när omställningen är över, nämligen att nu har vi verkligen fått vår framtid åter.

Om krönikor

Här möter ni personer från olika branscher och sektorer som kommenterar och lyfter fram viktiga frågor från energivärlden. Det är en mötesplats där vi vill uppmuntra till dialog och där åsikter kan brytas.