Energimyndighetens plattform för inspiration, fördjupning och dialog

”Energi-effektivisering är som att täta hålen i en slang”

Hur förändrar man ett samhälle – oavsett om det gäller klimat, jämställdhet eller yttrandefrihet? Lotta Bångens, vd på Energieffektiviseringsföretagen, reflekterar över normer och paradigmskiften efter en annorlunda bildningsresa.

Uppdaterad: 2018-01-24 Publicerad: 2018-01-24

Text: Lotta Bångens Bild: Shutterstock, Energieffektiviseringsföretagen

– Va! Är du säker? Ett ton per person.
Jag pekar i ett diagram som visar utsläpp av koldioxid per person och år för olika länder. Pennan är riktad mot den nivå vi måste nå för att klara tvågradersmålet. De flesta runt bordet har gissat på en nivå runt en halvering av utsläppen men absolut inte att vi måste minska utsläppen så radikalt.

Jag är på bildningsresa med fem andra personer. Vi arbetar alla med olika saker men ska under några dagar ge varandra insikt i varsin fråga utifrån vår egen bakgrund och erfarenhet. Vi är en politisk journalist, en myndighetschef inom kultur, en kommunikatör, en filmproducent, en HR-chef och en ingenjör (som är jag). Vi diskuterar yttrandefrihet och dess olika gränser, lagliga men även moraliska. När är det okej att tänja på gränserna? Är det alltid det?

Vi pratar om paradigmskiften och vad som startar respektive avslutar dem. Att de är omöjliga att se när man är mitt uppe i dem.

Vi pratar om paradigmskiften och vad som startar respektive avslutar dem. Att de är omöjliga att se när man är mitt uppe i dem. Vi diskuterar normförändringar och var de egentligen startar. Inne i en människa är en hypotes. Där är alla normers början, det är där förändringen sår sitt första frö. När jag läser, går eller bara ligger och försöker koppla av mellan föreläsningarna går min hjärna på högvarv.  Jag ser hela tiden kopplingar till mitt arbete med energifrågor och känner att jag vill veta mer. Hur ska jag ta in dessa, för mig nya, insikter i mitt arbete? Är det en normförändring som behövs för att det verkligen ska börja hända saker? Hjärnan spinner på …

Så är det då min tur att delge de andra mina erfarenheter från mitt arbete med energieffektivisering. Jag är nervös. Hur ska jag få denna brokiga skara att förstå varför jag har hamnat där jag är och vilka utmaningarna är inom mitt område? De andras presentationer har varit mycket proffsiga och väl förberedda. Vad kan vara intressant för dem? funderar jag.

Fakta

Energieffektiviseringsföretagen

Enegieffektiviseringsföretagen (EEF) samlar fem branschorganisationer och cirka 65 företag som säljer energieffektivisering inom byggnader, företag och industrier. Mellan 2016 och 2019 deltar EEF tillsammans med Energimyndigheten i ett projektet som syftar till att små och medelstora företag ska öka sin användning av energitjänster och därmed genomföra fler energieffektiviseringsåtgärder.

– Energieffektivisering är som att täta hålen i en slang som läcker. Vi måste täta hålen för att få fram vattnet, börjar jag. Vi kan också leta efter fler brunnar att pumpa upp vatten ur, men det är mycket billigare att laga slangen. (Jag kan se att alla tänker så det knakar, vad menar ingenjörn?).

– I en del byggnader i Sverige läcker slangen så mycket att hälften försvinner på vägen, hälften av slangen är hål, fortsätter jag. Vill vi att slangen bara ska hämta vatten som är ”förnybart” är det ju mycket lättare om inte slangen läcker. På frågorna som kommer märker jag att de verkar fatta galoppen. Alla är med. Puh!

Vattnet från slangen fylls upp i en hink. Jag passar på att förklara skillnaden på effekt och energi. Hinken kan fyllas långsamt eller fort.

– Äntligen! Jag fattar! säger någon. Effekt är som att springa eller gå. Man kommer till samma plats men olika fort.

Yes! tänker jag, och ler inombords.

– Men hinken med vattnet, säger någon plötsligt. Vi kanske inte kan ha sådär mycket vatten. Vi kanske måste minska mängden. Jag blir svaret skyldig. Kanske kan vi använda lika mycket energi i framtiden, men vi måste, oavsett om vi ska minska användningen eller inte, börja med att täta slangen.

Filmproducenten har pratat om hur oerhört viktigt det är med en gemensam ”premiss” när ett filmteam ska arbeta med en film. Hela teamet ska med och det är viktigt för framgången att teamet tidigt lägger tid på och diskuterar premissen (premiss förstår jag som underliggande syfte, eller anledning till filmen). Vad är ”premissen” för energieffektivisering? Har vi en gemensam syn, vi som arbetar med det? Jag funderar även på hur man kan tänja på gränser för vad som är ”normalt” och förändring av normer.  Hur kan vi använda det i arbete med energieffektivisering? Ökad jämställdhet – hur påverkar det?

Kanske kan vi använda lika mycket energi i framtiden, men vi måste börja med att täta slangen.

Så är det sista kvällen med gänget och dags för hemfärd. Reflektioner tar tid men jag tror att en del av vad jag lärt mig under dessa åtta dagar kommer att märkas i mitt arbete framöver. Om inte annat som en inspirationskälla. Det vi alla har gemensamt är en vilja till samhällsförändring och att förstå hur den skulle kunna gå till, vare sig det gäller klimat jämställdhet eller yttrandefrihet.

–Du, säger kulturchefen till mig, det är första gången jag har diskuterat läckande slangar och energipolitik på promenad med en HR-chef.

Och jag ler inombords igen. Det här blir bra.

Om krönikor

Här möter ni personer från olika branscher och sektorer som kommenterar och lyfter fram viktiga frågor från energivärlden. Det är en mötesplats där vi vill uppmuntra till dialog och där åsikter kan brytas.