Energimyndighetens plattform för inspiration, fördjupning och dialog

Forskningsstöd till järn- och stålindustrin gav stora besparingar

Ökad kunskap, nya nätverk och energibesparingar på många hundra miljoner kronor. Energimyndighetens forskningsstöd till järn- och stålindustrin har gett ett tydligt bidrag till industrins utveckling, visar en ny studie.

Uppdaterad: 2017-12-29 Publicerad: 2017-06-07

Text: Ola Westberg Bild: SSAB

Energimyndigheten har låtit genomföra en oberoende studie av vilka effekter som myndighetens stöd till forskning och innovation inom järn-och stålindustrin 1998–2015 har gett upphov till i industrin och resten av samhället.

– Effektanalyser av detta slag brottas med ett antal svårigheter. Det tar oftast lång tid innan eventuella effekter av forskning syns i samhället vilket gör att det är svårt att veta vilken insats som bidragit till vad, säger Svante Söderholm, senior rådgivare vid Energimyndighetens forskning- och innovationsavdelning.

Vidare så påverkas nyttiggörande och kommersialisering av andra faktorer, inte minst skatter, subventioner och andra styrmedel. Dessutom är resultatet av energieffektiviseringar och liknande åtgärder ofta en affärshemlighet.

Några av de kvantifierbara effekter som dock lyfts fram i studien är:

  • SSAB i Luleå har genom effektivare svavelrening minskat energianvändningen med cirka 100 GWh per år, vilket motsvarar omkring 30 miljoner kronor per år i minskade energikostnader.
  • Injektion av hyttsot – en restprodukt från järntillverkningen – har införts i masugnar, vilket innebär att kolet används effektivare och att gamla deponier av hyttsot grävts upp och använts. Vid SSAB:s anläggning injiceras cirka 10 000 ton per år sedan 2011. LKAB uppger att företaget totalt kommer använda 50 000 ton innan deponierna är tömda.
  • Installation av oxy-fuel flameless-brännare i värmningsugnar i flera företag har minskat energianvändningen kraftigt. Enbart vid Outokumpu Stainless anläggning i Avesta är den beräknade besparingen per ton producerat stål cirka 150 kWh, vilket motsvarar 30–40 GWh per år.

– Utifrån att det har varit ett stöd till forskning och innovation är det verkligt positiva effekter vi kan se i resultatet, säger Svante Söderholm.

Stödet är inte investeringsstöd för att införa nya processer, tekniker, utrustningar eller liknande. Det innebär att myndigheten inte har kontroll över när och hur industrin använder och nyttiggör resultaten eller genomför nödvändiga investeringar. Många av effekterna kring den här typen av stöd till forskning och innovation är så kallade mjuka effekter som är svåra att mäta eller kvantifiera.

– Energimyndighetens forskningsstöd har gett oss ett utökat nätverk, ett forum för kompetenshöjning och i förlängningen också en konkurrenskraftig stålindustri, säger Margareta Rönnqvist, utvecklingschef på SSAB i Luleå.

Rekommenderat

Senaste